Sydafrikas moderna historia började redan på slutet av 1400-talet när den portugisiska sjöfararen Bartolomeu Diaz landsteg vid vad som kom att kallas Godahoppsudden.  På 1600 talet kom både Holländare och Engelsmän med Ostindiefararna. Sedan kom fransmännen och slog sig ner kring Franschhoek (fransmännens hörna). När England slutade köpa vin från Frankrike, kom Sydafrika som en välkommen ersättare, trots att kvalitén inte var densamma. Sen blev det mest elände. Först blev det fred mellan fransmän och engelsmän – kanske inte så eländigt, trots allt – men vinexporten till England stoppade nästan helt. Sen kom vinlusen, följd av två omgångar krig mellan engelsmän och boer(holländska bosättare), självklart till förfång för vinnäringen. Engelsmännen segrade till slut.

1910 bildades den Sydafrikanska unionen och landet blev ”självständigt ”(som autonom) från Storbritannien till 1961 då man gick ur och utropade sig till republik.
1948 valde Sydafrikas vita befolkning det boerdominerade Nationalistpartiet och införde apartheid. Den varade ända till 1990 då Mandela frigavs och han blev sedermera President 1994-1999.

Druvodling för vinframställning är nästan uteslutande i Western Cape
Dom har ett rätt snårigt system. Det finns 5 regioner, ca 27 distrikt och ca 70 wards.

Regioner; Costal Region, Klein Karro, Cape south, Olifants river och Breede River varav de främsta regionerna för kvalitetsviner är Coastal Region och till viss del Breede River, med Worcester och Robertson, samt de fristående distrikten Overberg med Elgin och Walker Bay.  Men det finns ytterligare 5 områden;  KwaZulu-Natal, Northern Cape, Eastern cape, Free states, Limpopo
Dessutom finns det ”pockets” inom distrikten, såsom Helderberg Foothills Pocket i Stellenbosch samt wards.

Klassificeringen kallad WO(1972), Wine of Origen och ger garantier för vinets ursprung, årgång och druva. Det måste vara 85% av en druvsort i flaskan för att det skall kunna stå namnet på. Likaså med årgång.

För den icke-vita delen av befolkningen är det öl och destillat, och inte vin, som gäller. Länge var vinodlarnas räddning – och den svarta befolkningens problem – att en stor del av det dåliga vinet destillerades. 70 % av Sydafrikaner dricker mest öl och sprit.

Att med futtiga 4,1% av världens vinproduktion ändå hamna på 8:e platsen visar ju vilken enorm dominans de stora bjässarna har, med Italien, Frankrike och Spanien i spetsen! Det är en viktig del av arbetsmarknaden, speciellt för outbildad svart arbetskraft, även om mycket av arbetet är säsongsbetonat. Mycket manuellt arbete – vi har aldrig sett en skördemaskin!
Att nästan hälften av exporten sker i bulk kan bli ett långsiktigt problem för vinnäringen, men är begripligt, med tanke på transportkostnaden.

I Western Cape finns det lika många olika växtarter som det finns på hela norra halvklotet (inkluderar alltså halva Afrika, hela Asien inkl. Indien, Mellan- och Nordamerika och Europa!). Inte undra på att det brukar kallas ”The Cape Floral Kingdom”!

Den väldigt varierande jordmånen, gör det möjligt att odla i princip alla kända druvor för vintillverkning. Unikt för Sydafrika är att detta kan ske – och sker ofta – på en och samma vingård! Vanligt att man kan finna 2-3 vita och 3-4 röda endruveviner, plus ett antal blandningar, på en och samma vingård!

Trenden har under ett antal år varit att blå druvor ökar sin andel, och vita minskar sin. Men under de senaste två åren har nyplanteringen av vita rankor varit större än den av blå. I dag svarar blå druvor för 45% av arealen och vita för 55%. Men det finns ett stigande marknadsintresse för Chardonnay och Sauvignon Blanc. Chenin Blanc har fortfarande den största arealen, trots att den minskat stadigt. Tvåa är eg. Colombard, en druva som i Frankrike helt används för destillation till cognac – där blir den för sur för vin – men i Sydafrika ger den helt anständiga vardagsviner och används även som blanddruva. Trea är Cabernet Sauvignon och Shiraz som har ökat. I gruppen ”övriga” hittar vi 20-30 druvsorter som odlas på väldigt små arealer.  90 druvsorter tillåtna.

Sydafrikanska viner är mycket populära i Sverige. Ändå importeras bara ca 11%, vilket ger Sydafrika en fjärdeplats.